Jennie

Haft dagar nu som varit väldigt blandade, hade riktigt roligt i helgen, utgång både fredag och lördag, träffade roliga människor och kunde slappna av. Söndagen så kom min fina bror och hans familj hit... Underbart att få träffa dem, krama dem och bara vara. För de är nog det bästa med den familjen, jag kan sitta och bara vara, behöver inte springa runt som en yr höna och vet ni vad ;) min bror gjorde maten, nog för att jag kunde ha gjort den men han e så grymt duktig i köket att de e så lätt att "råka" smita undan och göra annat...

När de åkte vidare till Borås för att träffa min halvbror och hans familj så gav jag mig vidare till Sami. Hade saknat honom riktigt mycket... Skönt de va att få krama om honom igen...

Största problemet i vårt förhållande har varit avståndet, iaf för min del, inget annat... Jag har mått väldigt dåligt på grund utav avståndet...

Jag valde att lämna honom på grund utav avståndet, är de ett bra beslut de vet jag inte, just nu känns det inte så, känns som om jag gjort fel. Men varför är det så? När du väljer dig själv, varför är det fel? Jag har sällan valt mig själv inom alla områden, allt ifrån familjebråken som pågår konstant till jobbet, vänner, förhållanden... och när jag väl väljer mig själv så mår jag dåligt, känns inte rättvist...

Jag älskar Sami, han är en underbar man och jag önskade av hela mitt hjärta att han bodde här i Göteborg så vi kunde få vara tillsammans, jag är inte stark nog för distansförhållande men undra om jag är stark nog att hantera saknaden av honom? Ingen som har jobb åt en finne från Guldsmedshyttan? Inte ens städjobb? :/