+ - 0

Nu har jag ett plus, minus noll läge igen, vet inte varför, känner mig tom, sitter och lyssnar på John Legend, försvinner bort ibland i lite tråkiga tankar men drunknar inte i dem, tänker inte göra de heller...

Vissa personer berör mig, andra inte... alla på olika sätt, i går dog en som berörde mig mycket, hon berörde på många olika sätt...  en annan tog jag farväl av som berörde mig på annat sätt, han gjorde mig glad...  Båda två är borta, men man får acceptera sådant, man får försöka finna positiva tankar i den gråa vardagen, det är svårt men jag försöker...

Varför skall man minnas det tråkiga som nu skett? jag försöker i kväll komma ihåg de glada, roliga och mysiga stunderna med båda personerna, det är svårt men båda två var/är så oerhört fina människor, hon som en liten tjej som gav allt av sig själv, utan att riktigt veta om det... Han som en jävligt fin kille, lätt till skratt och bra humor... Sorgset men en del av livet...

Vad skulle Kay Pollack säga om detta? Är sorg en del av livet som man inte kan skratta sig ur el skall man skratta åt livet i sig självt när sådant här händer?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0