Jennie

Nu är det helt offentligt, jag har fått fast jobb på Försäkringskassan som administrativ assistent / chefs assistent. Med det följer en löneförhöjning på över 50% och jag får en trygghet jag tidigare inte haft. Jennie är lycklig och tom.

Känns tomt, känns som om jag som människ inte riktigt vet vad jag skall göra. Tänk er själva, haft ett mål nu i nästan 3 år. Jag har gått igenom 8 förlängningsperioder som varit väldigt psykiskt påfrestande, att inte veta om man får förlängt. jag har suttit på fika raster och hört mina kollegor som haft fast tjänst tycka synd om oss och diskutera hur dåligt de är att vi inte får fast, visst är det av väl vilja men det har endock varit väldigt tufft för oss som inte har fast. Jag har drömt om den stund där min chef berättar att jag fått fast. Jag har tänkt på hur jag skall reagera, på vad jag skall säga och delvis kräva.

Nu kom min enhetschef (inte ens kontorschefen) och sa grattis, jag fick mailet... *hmmm* vilket mail frågade jag.
Ja men du fick tjänsten jennie log han då brett stod som ett frågetecken. Snabbt märkte min enhetschef hans misstag och drog med mig runt hela byggnaden för att hitta kontorschefen utan att finna honom.

Jag fortsatte att jobba, tog timmar innan jag ens kunde berätta det för någon för jag fattade inte riktigt vad som skett. Nu är jag lycklig och de känns som om något tungt fallit från mina axlar men frågan är om det löser sig nu?

Min tomhet beror på att jag inte riktigt har något mål nu, klar att ta en examen ligger framför mig men de e inget mål jag nu strävar mot. Snarare att finna en fin lght att köpa och få de färdigt innan studierna startar. Men lycklig är jag, kan inte bli bättre... inte just nu iaf...